Jag reste till Italien, närmare bestämt till Asti i Piedmont, för att vara med på mitt allra första Barbera Meeting. Tre och en halv dag spenderades med att dofta och smaka viner från d’Asti, Monferrato och d’Alba. Vinerna bedömdes av oss alla dvs internationella skribenter, bloggare och inköpare som var på plats.
Barbera är en speciell druva som är känd för sin höga friska syra, fruktig av plommon med få tanniner. Barbera är den näst mest odlade druvan i Italien efter Sangiovese och är ett ypperligt matvin, passar speciellt till tomater och annan syrarik mat. Jag njöt av en fruktig Barbera till en inhemsk pizza min allra första kväll och sedan blev det bara fler och fler kulinariska upplevelser.
Våren hade inte kommit till den norra delen av Italien där Asti ligger, det var snarare så att vintern gjorde entré med ett stilla snöfall som höll i sig i dagarna tre. Snön lade sig som ett sagolikt vackert snötäcke över landskap och vinstockar, men ledde till vissa problem för våra utflykter, där snömodd och snöfall försenade oss till besöken hos producenter och middagar.
Snötäckta vinstockar i Asti
Att prova vin är ett mycket trevligt arbete men kan också sätta smaklökar på prov och en smygande trötthet liksom kommer ikapp efter tre timmars doftande och smakande av 68 Barberaviner, som var fallet under måndagsförmiddagen. Vinerna var huvudsakligen från Asti och majoriteten av vinerna smakade mer ek än frukt och hade inte fräschören.
Provning i Palazzo Zoia
Att lagra Barberaviner i ekfat eller i rostfria ståltankar utan att komma i närheten av någon ek, blev ett hett diskussionsämne genom hela resan. En typisk Barbera är fruktig och lätt med få tanniner, men här har man försökt att skapa viner som är mer komplexa. Den allmänna åsikten var att frukten försvann, vinerna var inte balanserade och eken var inte integrerad i vinet. Producenterna fick höra åsikter om att de försökte internationalisera vinerna för att närma sig en specifik marknad, den amerikanska bland annat, vilket i och för sig är naturligt. Syftet är att sälja vinerna. Samtidigt måste vinprocessen stå i första rummet och vinet måste vara balanserat och av god kvalitet. Men här hade producenter och vi andra olika åsikter. För de flesta av oss blev denna morgons provning en besvikelse. Men självklart fanns det undantag.
Vi lämnade Palazzo Zoia i Asti och hoppade på bussarna som skulle ta oss till olika producenter under eftermiddagen. Vi besökte bland annat Montalbera Castagnole Monferrato, där vi provade ett i mitt tycke intressant vin, av en annan druva, Ruché. Detta är en lokal druva som har likheter med Nebbiolo, som ger vinet en ljusare röd färg och ger uttalade aromer och doft. Ruché di Castagnole Monferrato D.O.C La Tradizioner var ett mycket trevligt och aromatiskt vin som doftade och smakade av rosor och viol, fräsch frukt och med en liten kryddighet av vitpeppar. Alla vinerna i denna provning var kryddigare än de av Barberadruvan som vi provat tidigare.
Montalbera tasting room
Vin i Montalberas källare
Ett annat trevligt besök var hos
Cascina La Ghersa där vi genomförde en vertikalprovning, som är en provning av samma vin av olika vintage/årgångar, Barbera d’Asti DOC Vignassa 2005 till 1998. Massimo Pastura är ägare och berättade engagerat om deras sätt att se på vinodling, där naturliga metoder är viktiga. Återkommer med mer information om just denna producent vid ett senare tillfälle…
Villa Basinetto, låg precis i utkanten av Asti och det var just här som hela gruppen träffades igen för ny vinprovning och för en trevlig middag med producenterna som var på plats. Det var samma viner som vi hade provat på förmiddagen och några till och där vi nu hade chansen att prata med producenterna öga mot öga. Efter en lång dag och ganska blå tänder avslutades kvällen vid midnatt, då vi alla satte oss på bussen med många intryck och både bra och dåliga smakupplevelser rikare.
Fortsättning följer…
Evelyn
Read Full Post »
