Vega Sicilia + Rothschild = Rioja

1864 startade Don Eloy Lecanda Chaves en bodega i västra delen av Ribera del Duero, bodegan kallades för Pago de la Vega Santa Cecilia y Carascal men ändrades, tack och lov, till Vega Sicilia. En bodega som kom att bli den absolut viktigaste i Spansk vinhistoria.

Den ägs nu av familjen Alvarez sedan 1982 (samma år Ribera del Duero fick sin DO-status) där Xavier Ausas är vinmakare. Familjen etablerade även bodegan Alion 1992 i Ribera del Duero, Tokaj Oremus i Ungern 1993 och Pinto i Toro 2001.

Men framgångarna, och marken, slutar inte här utan i somras blev det klart att Vega Sicilia gått ihop med den mycket förmögne fransmannen Benjamin de Rothschild och köpt upp land i Rioja Alavesa för att påbörja ett samarbete som ska resultera i ett toppvin framställt av tempranillodruvan. Jag med många andra vinnördar kommer följa utvecklingen med uppspärrade ögon. Håll utkik efter Bodegas Benjamin Rothschild & Vega Sicilia.

Erica Björklund Sattler

Read Full Post »

Är Mallorca den blivande stjärnan?

Det är först på senare år då vinerna från öns två DO-distrikt, Binissalem och Pla i Llevant, erövrat internationella utmärkelser som man fått upp ögonen för vad producenterna kan prestera. Merparten är familjeägda vingårdar där ekologisk odling är en självklarhet, där man värnar om de inhemska druvsorterna och där kärleken till vinet är genuint äkta vilket speglas i kvalitet och inte i kvantitet.

Mallorcas viner är definitivt på väg att erövra mark så jag ger mig ut på upptäcktsfärd för att se vad jag kan hitta.

Erica

Read Full Post »

Life goes on

Invinitum sells a wine from Reinhold Franzen. When I read that, I just could not resist the urge to formulate some thoughts:

In June, the wine world received the shocking news about the sudden death of the well known vintner Ulrich Franzen (Weingut Reinhold Franzen), Bremm. And now, in September, the famous winemaker Heinz Schmitt (Weingut Heinz Schmitt), Leiwen, also lost his life. Both accidents happened out in the wine fields and in both cases the tractor had flipped over. Both gentlemen had outstanding personalities and in their visionary way they contributed enormously to the world of wines.

Now with the harvest coming, my thoughts go out to the families. Totally unprepared, they now need to deal not only with grief and loss, but they will further have to get through this first harvest, the first vinification, the first introduction and marketing of their wines without having the once leading person to turn to to ask for advice, opinion, expertise… Now I am not talking about only the professional aspects, rather than the emotional stress.

Let us all wish them only the very best and that they will make it through this hard times.

And again, I just need to emphasize this: please let us appreciate wines, made by wineries with ‘real persons behind the label’ and not just mass produced wines, filled by endless filling stations with no soul and no heart.

Heike Larsson

Read Full Post »

Farbror Parker

Det finns väl ingen vinintresserad som missat den här mannen. Vinets utlovade frälsare. Denne Gud. Detta mirakel. Jo visst. Herren med sin skala från 50-100 poäng där han (enligt mig) bedömer vinets kvalitet med en alldeles för stor portion av eget tycke.

Många kända vindistrikt prissätter sina viner efter ”betyget” på Parker’s skala. Vi pratar välkända slott och vinhus bl.a. i Bordeaux, Rioja och Napa Valley. Eftersom karln har så stort inflytande i vinvärlden anstränger sig många producenter för att göra viner i en stil som passar honom. Fenomenet har blivit så vanligt och kallas för ”parkerisering”.

Robert Parker

Lite skrämmande att en enda man styr (inte med järnhand utan med nummer) vinindustrins utveckling, stil och kvalitet.

Vad hände med den traditionella metodiken eller den egna åsikten? Och vem bryr sig egentligen om siffror? Uppenbarligen skrämmande många. Jag får nog ta ett snack med den där Parker.

Erica

Read Full Post »

In the Pfalz: the world’s largest wine fest, the Wurstmarkt

www.bad-duerkheim.de

Superlatives need to be used with care. Who knows, maybe the largest (rice-)wine fest is celebrated in China, only we have not yet heard about it? (Just like we keep discovering new cities unheard of, with millions of people living there…) However, the city of Bad Dürkheim, where the Wurstmarkt takes place every 2nd and 3rd weekend of September, claims it to be the world’s largest – so let’s have it that way: 600.000 guests, 45.000 m2, 293 different wines, both still and sparkling, white and red.

The area for the fair is also home to the world’s largest (ooops) wine barrel. Built in the 1930s, this giant barrel (Riesenfass) has the capacity for 1.7 million liters of wine – but it was never filled. Instead, it has a restaurant inside and many tourists from around the world have visited it ever since…

www.bad-duerkheim.de

Wurst = sausage. Didn’t I say wine fest? Well… it was in 1832, where the festival was first referred to as Wurstmarkt. The consumption of sausage is said to have been enormous that year and thus the new name was born for a fest that once started as pilgrimage to the St. Michaelsberg around 1150. Farmers would come to offer their produce to the pilgrims and later on followed the troubadours, etc. Today, part of the festival is a big funfair with lots of attractions for the entire family. The other part is… wine!, beer and sausage.

The soul of the festival are the so-called ‘Schubkärchler’ (wheelbarrows). 36 small tents with simple wooden benches and tables, fitting some 120 people/tent. Here, the wine will typically be served in the famous ‘Schoppenglas’, a half-liter glas. The atmosphere is always special, music and laughter filling the air. You better be quick – these stands are enormously popular and once the Pfälzer sits and celebrates………….

Then there is a nice wine village, where all is a bit finer and elegantly served. Sparkling wines are served here too. Definitely worth stopping by, let me tell you!

All wine served during the festivities is entirely from the local Bad Dürkheim wineries.

But no need to worry: if your friends insist on beer and a little more of ‘Oktoberfest-feeling’, there are a few bigger tents that offer room for some thousands of guests for that as well.

And since I could not say it any better, I took this from the official website: “As the local poet Karl Räder puts it:

The Wurstmarkt is the only festival where you meet old friends you have never seen before.”

Cheers!

Heike Larsson

The Wurstmarkt official website
More about the Riesenfass (giant wine barrel)
The city of Bad Dürkheim

Read Full Post »

Pfalz – an introduction

Pfalz – sometimes translated to Palatinate, which goes back to the latin name of Palatium, the term used by the Romans who have brought the wine to our region. I prefer to call it what it is: Pfalz.

Some refer to it as Germany’s Tuscany. And while I do not usually use that comparison, I can understand where it comes from: a very mild climate, 1800 sun hours per year (some years can reach 2000), grapes, figs, lemons and even kiwis growing here. Cypresses on rolling green landscapes, framed by the hills of the Haardt mountains – it certainly has some Southern European flair around here. (But not without being well organized, as we Northern Europeans like it. – So I heard from a Swedish friend describing it.)

View Larger Map

Germany has 13 wine regions, of which 6 are located in the municipal area of Rheinland-Pfalz (Rhineland-Palatinate): Mosel, Ahr, Mittelrhein, Nahe, Rheinhessen, and the Pfalz – which is situated farthest south of these 6. With ca 23.000 hectares under vines, the area is Germany’s 2nd largest wine growing area (after Rheinhessen), counting for almost 25% of the total vines. The vineyards are concentrated along the 85 km long Weinstrasse (wine route), on a rather narrow belt, and are organized in two Bereiche (areas): Mittelhaardt/Deutsche Weinstrasse and Südliche Weinstrasse. (We Germans love to make things a bit more complicated.) The Weinstrasse itself was founded and named so in 1935 (under Nazi regime, which makes it tricky for celebrations of anniversaries), and reaches from Bockenheim in the North to Schweigen in the South, where the French (Alsacian) border sets an end to it.

In the past, Pfalz wines were sold at prices comparable with top Bordeaux wines. Royals loved our wines, and i.e. the Suez canal opening ceremony included a wine from Pfalz. However, 2 world wars took their toll and even for a longer period after that, mostly bulk wine was produced. The reputation, if any, was nothing to brag about. But! During the last decades a lot has happened! And today’s generation of winemakers is highly educated, with many bringing with them experiences from working in wine regions abroad. That combination, together with the traditions and knowledge passed on from many generations back in time, seems to be a winning formula.

Riesling (20% of the vines) has become the main (of 45) white grape variety of the Pfalz, pushing the long time Müller-Thurgau off the throne. With almost 5500 hectares, Pfalz is now the largest Riesling area of the world. But also red wines are gaining importance: with 40% of vines being black grapes, the Pfalz is today Germany’s largest red wine area, producing award winning wines. 22 black varieties can be found here, with Dornfelder and Spätburgunder among the leading ones.

If you belong to those Scandinavians, that only pass us on the Autobahn on your way to Southern Europe, I am inviting you to stop by and discover some of the Pfalz with me! Until that, Invinitum will be your gateway to learn more. In future posts, you will learn about the two Bereiche, the wines and the people behind. And next week we’ll take you to the biggest winefest in the world…

Cheers,

Heike Larsson

For further reading:

My interview with a Pfalz-specialist

German Wines

Rheinland-Pfalz

Pfalz

Read Full Post »

Vädrets inverkan vid skördetid

Uebel Vines

Inte allt, men mycket hänger på vädret när det gäller vinodling. Särskilt nu, under de sista veckorna inför skörden. Och särskilt i våra nordligare regioner.

Medan några första druvor redan skördats här i Pfalz, börjar årets skörd inte förrän om en eller två veckor. Beroende på vädret. Den exakta dagen är fortfarande inte bestämd, just nu regnar det sedan ett par dagar…

Målet är givetvis att få bästa möjliga balans mellan fenolisk mognad, sockerhalt, aromer och syra. Sockerhalten, som senare resulterar i vinets alkoholhalt, uttrycks (t.ex. här i Tyskland) med Öchsle grader. Det brukar mätas med en s.k. refraktrometer. Medan det behövs vissa grader för olika viner, räcker det inte bara med det numret. Det är framförallt det dagliga smakprovet som vinmakaren tar, ute på vinfälten, som bestämmer när precis druvorna ska plockas.

Blir det för varmt de sista veckorna, d.v.s. över ca 20 grader C, stiger risken att skalet spricker, vilket ska undvikas under alla omständigheter. Regnar det för mycket, ökar faran för mögel. Vinbondens drömväder är soligt med lagom temperatur och framförallt lite kyligt på nätterna. Det leder till att sockerhalten stiger, aromerna blir intensiva, samtidigt som syran stannar kvar. Är vädret sämre än så, hänger det på vinmakaren att bestämma skördens rätta tidpunkt, för att få ut bäst möjliga resultat under givna förutsättningar. Riskera sjukdomar för högre mognad? Få viner med för hög syra och omogna toner för att minska risken? Två utav många olika aspekter som skall iakttas.

Spännande.

Heike Larsson

Read Full Post »

Vem som helst kan hålla en vinprovning

För många låter en vinprovning svårt, kanske till och med lite pressande, känslan av att behöva prestera, gissa på rätt druva, rätt kontinent eller till och med att precisera land och region.

Det finns så klart olika sätt att lära sig men ett av de bästa sätten att börja sin kunskapsinhämtning vad gäller vin är att göra en egen vinprovning hemma. Det är alltid bäst att börja med att prova de druvrena vinerna först och lära sig vad som utmärker dem. Även om viner gjorda av samma druva kan dofta och smaka olika beroende på klimat, plats och på vinmakarens personliga ”recept” så finns det vissa typiska särdrag hos varje druva.

Cabernet sauvignon som är väldens kanske mest kända röda druva har till exempel typiska svart vinbärstoner och i Bordeaux även lite nyvässad blyertspenna i doften. Ett annat exempel är pinot noir som är druvan bakom röda bourgogneviner som i kallare klimat ger lättare viner med smak av röda bär som körsbär, hallon och jordgubbar. I varmare klimat är smaken mer som mogen frukt av körsbär och björnbär.

Tricket är också att skapa sig ett eget doft- och smakbibliotek, dofta på allt och alla? överallt för att skapa doft- och smakreferenser. Ingenting är rätt eller fel när man doftar och smakar på vin, så tycker du att vinet doftar svettig häst så gör det det! Skapa dina egna erfarenheter och öva så blir du en hejare på att precisera druva, land och region.

Börja redan idag att samla på dofter, mataffären är ett väldigt bra ställe att börja på.

Du kan också köpa hem en vinprovarlåda för dig som inte är expert hos Invinitum.
Info och protokoll medföljer.

Evelyn Gandrup

Read Full Post »

Rätt temperatur på det röda vinet

Hur tröttsamt är det inte när man får in en flaska rött på restaurangen som är alldeles för varm? Alltför ofta ser jag röda viner som står helt exponerade för solljus vilket resulterar i att vinerna blir eldiga, tappar sin ryggrad och där frukten faller isär för att omvandlas till marmelad. Det eleganta, välstrukturerade vinet med snygg frukt är nu bara en klumpig kopia av sitt forna jag.

De gamla orden ”rött vin ska vara rumstempererat” borde begravts för länge sen då orsaken till de att de uppkom härrör från 1700-talets Europa. Det var då man började tillverka kvalitetsvin (kvalitet i det här sammanhanget är en definitionsfråga) och på den tiden var det inte mer än 15-16 grader i hushållen. Jämför det med dagens temperatur som oftast inte går under 20 så förstår ni varför det uråldriga uttrycket har passerat sin livslängd, med råge.

Erica Björklund Sattler

Read Full Post »

Veckans vinregion – DOC Alentejo

”I de vackra vita byarna är det som att tiden stått till” skriver Anders Mathlein i sin reseberättelse för SvD. Må så vara, men något som inte står still är regionens vinindustri som fullkomligt blomstrar där selektering i vingårdarna prioriteras, bevattning har blivit tillåtet och moderna anläggningar byggs upp för att öka kvaliteten, samtidigt som de värnar om sitt ursprung och sin tradition vilket återspeglas i personliga viner. Personliga, men dock så oupptäckta.

Alentejo sträcker sig nästan en tredjedel över Portugals södra del med ett inlandsklimat som uttrycks i heta och mycket torra somrar med liten nederbörd och kalla vintrar vilket resulterar i att området lämpar sig bäst för rödvinsproduktion. I norra Alentejo är det svalare medan södra delen är betydligt varmare, ju närmre kusten man kommer desto mer påverkan har Atlanten och klimatet blir hetare längre inåt land.

Jordmånen är mycket varierande och består av skiffer, granit, lera och kalksten med en del alluvial jordmån längst med floden Guadiana som flyter i de sydöstra partierna. Större delen av Alentejo är ett stillsamt och isolerat slättland där korkeken slåss med pinjetallar, olivträd och vinrankor för sin existens i den extrema miljön.

Alentejo delas in åtta underregioner där Portalegre ligger längst upp i norr och tillverkar främst kraftiga, smakrika röda viner. Borba kommer näst där man hittar röda kvalitetsviner till bra pris. Vi fortsätter ner till Redondo där rödsvinsproduktionen dominerar och i Alentejos mitt ligger Évora där man framför allt kan stoltsera med sina fylliga och fruktkoncentrerade röda viner. Reguengos gör både rött och vitt och spås en lovande framtid, Granja-Amareleja hittar vi mot den spanska gränsen där produktionen av rött vin är klar favorit. Vidigueira ligger längst västerut och är en av Portugals äldsta vinregioner, här tillverkar man mest vita viner av främst arinto, perrum och roupeiro. Moura gör fruktgenerösa viner längst i söder.

Regionens vanligaste blå druvor är aragonez (tillika Spaniens tempranillo), trincadeira (med sin positiva egenskap att den behåller sin syra även i de varmaste klimat), castelão frances, alicante bouchet och touriga nacional. Efter Portugals inträde i EU 1986 fick omvärlden upp ögonen för landet då exporten förenklades samtidigt som man tilläts plantera internationella druvsorter såsom cabernet sauvignon, syrah, merlot, sauvignon blanc och chardonnay. Men Portugal har alltid varit ett land som beskyddar sin historia och använder sig helst av sina inhemska druvsorter. Där nackdelen är att ingen känner igen druvorna men har den stora fördelen att originella druvsorter gör att vinerna härifrån behåller sin intressanta, spännande och livfulla karaktär. På samma gång som de är lättillgängliga och inställsamma. Och då inte minst vinerna från Alentejo som är en region på frammarsch.

De röda vinerna härifrån är ofta smakrika, mjuka och generösa med en kryddig fruktkoncentration tillsammans med hög kvalitet. En stil som faller många konsumenter i smaken idag, hur kan det då komma sig att så få dricker dessa viner? Kanske kan det vara så att vinerna stått i skuggan av korkeken och inte fått den uppmärksamhet de förtjänar? Alentejo kallas med all rätt ”Korkekens förlovade land” då den förser ungefär halva vinvärlden med naturkorkar. Kan en annan anledning vara att landskapet är så isolerat och glesbefolkat att människan tvivlat på liv överhuvudtaget?

Men liv finns det och bra viner produceras. Ge dem bara en chans. Denna typ av rött vin passar utmärkt till höstens smakrika mat då ofta mustiga grytor, rosa stekar och kryddiga biffar hamnar på bordet. Kolla in utbudet på invinitum av viner från Alentejo och få en upplevelse utöver det vanliga. Kanske väcks en känsla som till en början tycks främmande men som blommar ut och tilltar i total förälskelse?

Erica Björklund Sattler

Read Full Post »