En meningslös restaurangupplevelse brukar vara resultatet av flertalet faktorer, oinspirerat mat- och dryckesutbud, dåligt planerad matsal eller kanske ouppmärksam personal. Vad som gör en restaurangupplevelse riktigt dålig brukar vara lättare att sätta fingret på, riktigt dålig mat eller varför inte en envis kypare som vägrar erkänna sina misstag.
Jag besökte för några veckor sedan en uppskriven, hyffsat ny restaurang i Malmö. Vi var ute i sista sekund men lyckade flirta oss till ett bord kring nio tiden. ”Blir det senare så bjuder vi på ett glas skumpa i baren” lovades det på telefon.
Vi kom dit till nio och medan vi hängde av oss ställdes ett bord i ordning. När vi valt mat var det äntligen dags för vinlistan. Vi var sugna på genomgående bubbel och frågade kyparen vad han tyckte vi skulle prova, ”Alla mina viner är bra” sa han och log. Efter en första titt kunde vi snabbt konstatera att så inte var fallet, men man kan alltid hitta nåt. Dessvärre var vårt förstahands val utsålt och när nummer två väl serverades var det något som inte riktigt stämde. Lite mer luft och vi kunde båda konstatera att det var smygkork. Lite pinsamt med tanke på att vi faktiskt hade provsmakat, men ibland har man otur. Kyparen hade själv inte provat vinet och vi bad om en åsikt. Han tyckte inte det var något större fel, men skulle gärna hämta en öppen flaska så vi hade en referens. Han gav mig ett smakprov från den andra flaskan: ”inget fel, eller hur?”. ”Ehm, jo, den är korkad”. Han smakar lite till: ”Nej, den är inte korkad, det är någonting, men det är inte kork.”
När han kom med det tredje vinet (för nu var även andrahands alternativet slut) var vi nämnvärt irriterade och samtliga ögon i den lilla matsalen var riktade mot oss. Till och med kökschefen stod bakom disken och tittade. Han hällde upp och lät mig smaka, jo, det var korrekt. Inte gott, men korrekt. När han serverat och var på väg därifrån vände han sig om: ”du vet, jag har jobbat som servitör i sjutton år och första gången jag träffade på ett korkskadat mousserande var i förra veckan”. Jag bet mig i tungan. Lite senare hör vi hur han diskuterar incidenten med ett bord lite längre bort: ”Nej, jag smakar aldrig av mousserande, de drabbas inte av korkdefekt”.
Självklart drabbas champagne och annat mousserande av korkdefekt! Vissa experter hävdar att det är mer sällan än i stilla vin, andra menar att det inte är någon skillnad och en tredje grupp menar att kolsyran framhäver defekten och gör den än mer tydlig. Oavsett är det lika tråkigt när det väl händer. För att förhindra att våra dyrbara droppar kontamineras experimenterar man i Champagne med alternativ till den traditionella korken. Två medialt uppmärksammade produkter är Maestro och Mytik Diamant. Maestro är en tämligen oromantisk plastförslutare med kornkapsyl på insidan och ett handtag man drar i för att öppna flaskan. Skräms man inte av utseendet innbeär det faktum att den inte är av kork att vinet inte heller blir korkdefekt. Mytik Diamant är en förslutare bestående av små korkpartiklar som genomgått en komplicerad koldioxidbehandling för att extrahera oönskade partiklar. Resultatet blir en kork som ser ut som en vanlig kork och är fri från korkdefekt upp till 99,99%. I slutänden är det vi, konsumenterna, som bestämmer huruvida dessa förslutningsalternativ kommer att dyka upp på flaskorna i handeln eller ej.
Nyfiken? Leta upp Peter Liems (Champagneguide.net) videoklipp på Facebook där han talar om och demonstrerar de två korkalternativen.
Miriam
