Visst är det intressant med traditioner? Alla har vi på något sätt en utgångspunkt att börja vid, en mall att följa och en historia att berätta och föra vidare, men i slutändan kan det bli så olika i alla fall. Och det är väl det som är så mysigt med traditioner, att vi trots denna hårda förankring i vår folksjäl faktiskt på något underligt sätt lyckas skapa våra egna.
Ta det här med jul som ett högst aktuellt exempel. Vi har hört berättelsen tusen och åter tusen gånger om och minst lika många vändor har vi ätit av julmaten, som egentligen är en salig blandning av olika perioder och seder från svunna tider, men somliga väljer ändå att falla bort från ramen av det som anses vara brukligt på julafton.
Som min lilla familj, vi har valt att skippa julmaten på självaste aftonen och istället kommer vi att frossa i löjrom, hummer och champagne. Det enda som får stå kvar från den ursprungliga menyn (vilken nu denna var?) är risgrynsgröten. Så man kan väl säga att det här är min berättelse, min historia och förhoppningsvis min tradition. Vilken är din?
Jag läste nyligen på Wow News om en ny trend på gång som tyder på att folket vill ha mer ljust kött och skaldjur på julbordet där drycken i glaset önskas vara en torr, pigg och fruktig riesling, fast att helt skippa den traditionella julbuffén är ju dock inte så troligt. Nåväl, vi har kommit en bit på väg i alla fall (säger jag som kan äta skaldjur dygnet runt och dricka vin minst lika ofta) och det är väl just detta som gör traditionerna så charmiga, att vi alla till slut väljer att skapa våra egna, vad det nu än må vara.
Erica Björklund Sattler
Lämna en kommentar